Snusket

Redan i köpingens byggnadsordning år 1825 hade stadgats att tomtägare hade skyldighet att stensätta halva gatan så långt deras tomter sträckte sig. Gator och trottoarer skulle sopas och rännstenar hållas öppna för vattenavloppet.

Men då byggnationen var sparsam och företagsamheten låg i köpingens barndom, så blev även gatorna eftersatta. De gator som fanns var kantade med diken, som i regel var fyllda med allehanda skräp och där man slängde sitt slaskvatten. Vid regnväder blev gatorna rena leråkrar och lösspringande husdjur gjorde sitt till orenheten. Bakterier och ohyra frodades bland fattigt folk.

Det var först på 1840-talet som byggnationen tog fart och gatorna började stensättas. Stadgad skötsel av gatorna kontrollerades och böter utdömdes till dem som brustit i sina åtaganden.

För att ytterligare befordra sundhet och trevnad så beslutades på 1860-talet om trädplantering utmed gatorna.

Klockarebacken på 1860-talet, kullerstensbelagd och med träd planterade på trottoarerna.