Gustav Sandgren

Gustav Sandgren föddes i Västra Stenby som yngsta barnet av fem. Fadern var tunnbindare, men även fiolbyggare och spelman. Han var lite av en drömmare och hade inte så långt till flaskan, men modern var arbetsam och barnen fick en lycklig uppväxt om än något fattig.

Gustav Sandgrens barndomshem Rosenlund i Västra Stenby.

År 1908 flyttade familjen till Brunnsvik i Motala och bodde åtta år i torpet Annelund, som sedermera kom att bli ett egnahemsjordbruk, dock inte med Sandgrens som ägare. Det är säkert nu som fadern så smått börjar lära Gustav att spela fiol, ett musikinstrument som han kom att hantera med skicklighet livet igenom.

År 1916 gick flyttlasset till Vreta Kloster, där Gustav snart fick börja arbeta för att bidraga till familjens försörjning. Han arbetade flera år på chokladfabriken, men tjänade även lite pengar som dansbandsmusiker.

Men det här var inget liv för Gustav. Han förstod tidigt att det var författare han ville bli, men vägen dit var lång för en arbetargrabb. Efter tre år på folkhögskola kom han så i slutet på 20-talet till Stockholm och började umgås med andra blivande stora författare såsom Harry Martinsson och Artur Lundkvist m fl. Han blir nu författare på heltid och är oerhört produktiv.

Bild ur antologin "Ansikten" 1932.

Under flera somrar återvänder Gustav till Motala och är då troligen inhyst i det tidigare hemmet i Brunnsvik. Det är säkert nu han finner inspiration till de Motalaskildringar, som vi sedan kan läsa i några av hans kommande alster.

År 1935 gifter han sig och paret bosätter sig i trakten av Trosa. De får en son.

Drygt tio år senare blir det skilsmässa. Gustav har nu träffat sin nya livskamrat Ria Wägner och de bosätter sig på Lidingö, där de kommer att stanna för resten av livet.

Paret reser mycket och mot slutet av sin författarbana ägnar sig Gustav mest åt reseskildringar. Under alla resor har han också blivit så bra på flera främmande språk, att han kan åta sig översättningar.

Gustav Sandgren avlider på Lidingö 1983 och har då producerat närmare 80 böcker. Han skrev helst romaner, men även poesi, reseskildringar, novellsamlingar, radiopjäser, barn- och ungdomsböcker och inte minst debattartiklar. Han stack ut hakan, var obekväm och kritiserade vänstern, trots att han själv tillhörde den.

Sitt stora genombrott fick han med Skymningssagor (1936), en berättelsesamling med sagomotiv.

Motalaskildringar kan man bland annat finna i romanen Du Bittra bröd 1935 samt i ungdomsböckerna De fyra fjädrarna 1935 och Sjörövarna på Sandön 1936.

- - - - - - - - - - -